Filmkvällen från helvetet

Igår kväll var det ”Inspirerande Filmkväll” igen. Ett påhitt från chefen och chefen som ska få oss andra att förstå varifrån deras ”överkreativa hjärnor” hämtar sin inspiration ifrån. För mig är det snarare ytterligare en sjuk anledning till att hålla oss anställda kvar på kontoret.

Igår lät de lät de dock mig ta med en film för första gången – ”Dålig Uppfostran” blev det, av Pedro Almodóvar. Hade inte en tanke på hur mitt filmval skulle komma att förstöra hela kvällen…

Vi samlades kring G’s MacBook med 13″ skärm alla fem (japp, webbkoordinatorn M och praktikanten också). Cheferna satt längst fram som vanligt på sina kontorsstolar, vi andra fick stå bakom och trängas. Och som alltid satte vi i filmen utan att någon fick se omslag eller veta något om filmen.

Filmen börjar… När första repliken fälls (spansk replik, spansk film) brister F ut: ”Men för i HELVETE Rille, en film på något annat språk än svenska eller engelska. Skärp dig, det går ju fan inte att kolla på”. Tio minuter av filmen gick åt till hans jävla gnäll om hur smal filmsörja borde förbjudas, och att film ska göras på svenska eller engelska annars är det skit; inget att ha! Han lugnades dock ner av G till slut, som lovade honom att förklara vad som hände och sades i filmen – så att han skulle förstå. F godtog det, men var fortfarande sur, och de där arga och höjda jävla ögonbrynen vägrade lägga sig.

En bit in i filmen börjar allt det där enligt dem ”sexuellt abnorma” med transvistiter och homosexuella. Då blev det för mycket för F, som blev förbannat röd av ilska i ansiktet: ”Vilket jävla trams, skit in och skit ut”, varpå han lämnade bordet rullades på sin kontorsstol till sin skitblogg.

G satt dock kvar, och fnittrade som aldrig förr. Grova mansskämt kom ur munnen på honom, och upphörde inte heller, snarare tilltog de. Snart satt han där och kunde inte sluta fnittra till allt ”bögeri” som försegick på skärmen. Hans beteende liknade en nervös liten pojke som försöker skratta bort något som egentligen intresserar honom, och väcker känslor till liv. Hemliga, dolda känslor. Men jag vet inte. Det var absurt.

Plötsligt i G’s fnitterattack slogs MacBookens skärm ihop. Det var F, han hade fått nog. ”Jävla boy scoutbeteende. Nu tittar vi på min film”. Så klart hade han med en backup, ifall min film skulle visa sig vara skit i deras ögon. Och om man ser det så, så var ju min film helt fel. 

Filmen han drog fram var Änglagård – Andra sommaren, och motiveringen till hans filmval var ”Rikard Wolf är så jävla cool i den här”. Det var bara att tiga, hålla tyst och se. Ingen av oss andra sa något, förstummade av situationen innan kanske. 

Rille – Cheferna: 2-1