Det är kris på kontoret – visitkortskris. Tydligen har de faktiskt jobbat, chefen och chefen, och gjort av med alla. Inte fan vet jag om de har gett dem till potentiella kunder som de ska, eller om de på fyllan har drällt omkring med dem på mingel (som för övrigt är anledningen till att de jobbar med reklam, är jag övertygad om). Sak samma, deras visitkort är slut (av de tio som de snällt tryckte upp till mig är alla kvar tack vare att jag aldrig får följa med på möten). Kort sagt: Nya visitkort ska göras och tryckas.
Nu kan tyckas att den grafiska formgivaren/AD:n på en byrå, d v s Rille i egen hög person, borde få göra arten för visitkorten. Men det tyckte inte chefen och chefen. Eftersom de är chefer, menar de, ska de ha sina ärelystna flottfingrar med i allt. F sket lite i hur visitkorten skulle se ut, för när vi förde dem på tal satt han med sin patetiska blogg (som bara är en liten droppe i reklambloggshavet) och ville inte bli störd. Han la över ansvaret på G, som var desto mer angelägen om visitkorten.
G hade en tanke. Han hade suttit i några veckor sa han och planerat något stort för visitkorten, något som helt skulle bli revolutionerande inom företagets grafiska uttryck. Och, han hade skissat, eller som han uttryckte det ”originalen är i princip redo för tryck”.
Det var bara det att:
1 – Baksidan var för jävla ful. Fanskapet använde sig av en båt, så klart, han är ju båtintresserad. Och alla andra element såg också för jävliga ut. Såg direkt att han lärt sig använda gradients, vilket jag blev smått imponerad över – att den datorvärdelöse idioten lärt sig nåt sånt. Måste ha gått en kurs, i smyg.
2 – Typografin var en katastrof. Allt var satt i gemena bokstäver, inklusive namn. Jag frågade honom varför, och hade han svarat att det var vårt nya koncept, vår nya grej – ja, då hade jag kanske ursäktat honom. Men det var inte hans svar, utan hans svar var ”gemena bokstäver är mitt signum, och det är viktigt att firman andas det jag står för”.
Helvete. Jag kunde inte, jag kunde inte använda detta, jag kunde inte skicka det till tryck. Så jag tog saken i egna händer, och tog fram andra visitkort och sket totalt i allt han hade gjort. När jag drog korten till tryck sa jag att jag använt hans filer, men i själva verket skickade jag mina.
gemene g, denna lilla lilla människa, lär få sig en chock när visitkorten kommer nästa vecka. Och jag, har vunnit en liten, men dock min första, strid i detta krig.
Rille – Cheferna: 1-0
OBS: På bilden nedan är det översta visitkortet G’s förslag, det nedre mitt. Framsidan har jag inte tagit med p g a integritetsskäl.
