Chefen sköt raket på kontoret.

I morgon är det första maj, demonstrationens dag. Finns det något demonstrationståg som direkt riktar sig mot mina chefer? Jag tror inte det, men det skulle nog å andra sidan inte vara svårt att samla ihop ett hundratal som gladeligen skulle ansluta till samlingen. Gamla praktikanter och anställda, kunder från förr och förmodligen en del av deras vänner. Synd att jag ska till Stockholm, annars hade jag styrt upp en demonstration: ”Ner med G och  F – Krossa chefernas terrorvälde”. 

Idag när jag kom till kontoret började cirkusen direkt. G hade med sig några överblivna raketer från nyårsafton och skulle dagen till ära smälla av dem sa han. ”Det är ju Valborg, måste ju firas”. Det märktes inte på honom, men de fem tomma roséflaskorna på köksbordet skvallrade om att någon hade tagit sig en blöt frukost i morse. F var också närvarande, men bara kroppsligen. Han låg på soffan i lekrummet och sov. 

G sprang omkring med sina raketer i handen och letade efter ”eldon” som han uttryckte det. Han hittade några tändstickor i en låda och brast ut ”Nu ska det jädrar i mig bli smälla av”. Han placerade en av raketerna i en blomkruka och började med sina fumliga fyllehänder att gräva efter en tändsticka i asken. ”Ska han köra fyrverkeri här, inomhus?” tänkte jag, och förstod att vad som helst kunde hända.

Till slut fick G fyr på en tändsticka, efter tjugo försök. Jag kastade mig ner på golvet och tog skydd under mitt skrivbord. Jag hörde hur stubinen brann och att G sprang till andra sidan av rummet för att också ta skydd. Raketen for snart iväg, snabbt och med ett ilsket tjut. Det rasslade till i köket, och en sekund senare hördes ett kras i andra änden av rummet. Raketen for omkring överallt och jag insåg snart att mitt skydd under skrivbordet inte var något skydd. Det var bara att hoppas på att inte bli träffad.

BANG! En högljud smäll ekade över hela kontoret för att sedan övergå till total tystnad. Jag levde, jag var inte träffad, men vad hände? Var G träffad? F? Nej, snart flaxade G omkring skrikandes: ”Fan va ballt! Titta!”. Jag tittade upp och såg ett hål i väggen som orsakats av raketen och som G stolt pekade på. Då kom F ut ur lekrummet. Smällen måste ha väckt honom till liv igen. Han var arg. ”Va fan gör ni!? IDIOTER! Ni vet ju att jag har tinnitus!”. Sen gick han och har inte kommit tillbaks än det var fem timmar sen.

G, som blev rädd för F:s utbrott, satte sig ner vid sitt skrivbord och började jobba. Hans upphetsning var som bortblåst. Han blev samma gamla tråk-G igen. ”Du kan väl laga väggen i alla fall om du inte har något bättre för dig” var det sista han sa till mig. Vi har inte pratat mer idag.

Jag har lyckats få bort all smuts på väggen som raketen lämnade efter sig. Men hålet blir en värre utmaning. Måste ju dessutom måla dit detaljerna på firmavapnet som gått förlorade. Det blir nog ingen halvdag idag…